Hembygdsfönster/Kotiseutuikkuna/Districtwindow
A project by Twotoo - Kaksinainen
From May to June
Svenska kulturfonden and Pargas stad
Kotiseutikkunakävely oli keskiviikkona 3.6.. Meillä oli onnea, sillä sadesää vaihtui aurinkoon ja tuulikin oli kohtuullinen. Kävelyyn osallistui kymmenkunta ihmistä.
After harbor we went to Liisa Ake-Helariuttas "Rantaleijona", a huge lion formed stone beside the boat harbor. Liisa was waiting us there with her husband. Her leg is still sore, and walking is very difficult for her. For the audience Liisa told about the place and her memories of it. Already as a child she used to swim here.
|
Walking towards Liisa´s place. |
|
Liisa berättar om sin plats. |
|
Nässlan täcker nästan hela leijonet. |
|
Nalle Rantalas barndoms hem är också gömd bakom grönskan. |
|
Vi fortsättar genom Gamla Malmen och torget i centrum till Lenas plats nära skolorna. |
Så här skriver Len Långbacka om sin plats:
Blivande skejtpark i Pargas, mellan skolorna.
Jag har en son
som är skejtare. Via honom har jag fått upp ögonen för en hobby som grundar sig
helt på inre motivation. Det är en mångsidig verksamhet där du tränar
koordination, styrka, balans och kondition. Det är något man gör helt utgående
från egen motivation, utan vuxnas medverkan. Inga regelbundna träningar, inga
tränare som jagar på, inga prestationskrav annat än de mål man själv ställer
upp. En social samvaro, helt på egna villkor. Den är heller inte speciellt dyr,
förutom att skorna slits mycket hastigt. Men jag har sett personer som åkt
skateboard barfota, så det är också en möjlighet.
Sedan några år
tillbaka har en grupp frivilliga jobbat med att få en skejtpark till Pargas.
Det började med att några aktiva, unga skejtare i Pargas (däribland min son)
lämnade in ett medborgarinitiativ till Pargas stad.
Sedan dess har
ärendet gått vidare, men mycket långsamt och varje steg tar oändligt med tid
och det känns mycket frustrerande. De pojkar, som var i 16-års åldern när de
lämnade in initiativet är nu redan myndiga och på väg att flytta bort från
orten för studier och annat. Jag tycker att staden borde agera mycket snabbare
än vanligt när det gäller initiativ från ungdomar. Man har talat mycket om hur
ungdomar mår här i vår stad. Om man vill att de ska må bra och känna sig
delaktiga ska man definitivt se till att deras förslag tas på allvar och att
man verkligen jobbar för att projekt som har med dem att göra går vidare i
beslutsprocesserna.
Nu är projektet
så långt framskridet att platsen är bestämd och det borde börja grävas för att
man ska hinna få parken färdig under det här året (annars går vi miste om
beviljad statlig finansiering). Vi (frivilliga) söker sponsorering, men i det
här skedet är det osäkert om staden ”vågar” fatta beslut om att bygga parken
eftersom finansiering fattas.
För mig har
platsen blivit en symbol för stadens byråkrati, men samtidigt är jag
förhoppningsfull om att det ska börja grävas snart och att parken blir
verklighet. Blir den verklighet blir det också en symbol för att det går att
påverka, även om det kan ta tid, alltför lång tid.
|
Lena visar sin plats och dess dimensioner. |