Hembygdsfönster/Kotiseutuikkuna

Hembygdsfönster/Kotiseutuikkuna/Districtwindow

A project by Twotoo - Kaksinainen

From May to June

Svenska kulturfonden and Pargas stad

Hembygdsfönster promenad/ Kotiseutuikkuna kävely 03.06.2015 klo.16.00 -

Kotiseutikkunakävely oli keskiviikkona 3.6.. Meillä oli onnea, sillä sadesää vaihtui aurinkoon ja tuulikin oli kohtuullinen. Kävelyyn osallistui kymmenkunta ihmistä.

After harbor we went to Liisa Ake-Helariuttas "Rantaleijona", a huge lion formed stone beside the boat harbor. Liisa was waiting us there with her husband. Her leg is still sore, and walking is very difficult for her. For the audience Liisa told about the place and her memories of it. Already as a child she used to swim here.

Walking towards Liisa´s place.

Liisa berättar om sin plats.

Nässlan täcker nästan hela leijonet.

Nalle Rantalas barndoms hem är också gömd bakom grönskan.

Vi fortsättar genom Gamla Malmen och torget i centrum till Lenas plats nära skolorna.

Så här skriver Len Långbacka om sin plats:

Blivande skejtpark i Pargas, mellan skolorna.

Jag har en son som är skejtare. Via honom har jag fått upp ögonen för en hobby som grundar sig helt på inre motivation. Det är en mångsidig verksamhet där du tränar koordination, styrka, balans och kondition. Det är något man gör helt utgående från egen motivation, utan vuxnas medverkan. Inga regelbundna träningar, inga tränare som jagar på, inga prestationskrav annat än de mål man själv ställer upp. En social samvaro, helt på egna villkor. Den är heller inte speciellt dyr, förutom att skorna slits mycket hastigt. Men jag har sett personer som åkt skateboard barfota, så det är också en möjlighet.

Sedan några år tillbaka har en grupp frivilliga jobbat med att få en skejtpark till Pargas. Det började med att några aktiva, unga skejtare i Pargas (däribland min son) lämnade in ett medborgarinitiativ till Pargas stad.

Sedan dess har ärendet gått vidare, men mycket långsamt och varje steg tar oändligt med tid och det känns mycket frustrerande. De pojkar, som var i 16-års åldern när de lämnade in initiativet är nu redan myndiga och på väg att flytta bort från orten för studier och annat. Jag tycker att staden borde agera mycket snabbare än vanligt när det gäller initiativ från ungdomar. Man har talat mycket om hur ungdomar mår här i vår stad. Om man vill att de ska må bra och känna sig delaktiga ska man definitivt se till att deras förslag tas på allvar och att man verkligen jobbar för att projekt som har med dem att göra går vidare i beslutsprocesserna.

Nu är projektet så långt framskridet att platsen är bestämd och det borde börja grävas för att man ska hinna få parken färdig under det här året (annars går vi miste om beviljad statlig finansiering). Vi (frivilliga) söker sponsorering, men i det här skedet är det osäkert om staden ”vågar” fatta beslut om att bygga parken eftersom finansiering fattas.

För mig har platsen blivit en symbol för stadens byråkrati, men samtidigt är jag förhoppningsfull om att det ska börja grävas snart och att parken blir verklighet. Blir den verklighet blir det också en symbol för att det går att påverka, även om det kan ta tid, alltför lång tid.